Folgart lycklig över en Skorpa!

En lyckad dag med unghunden Skorpan! Äntligen! Vi var ute i lördags i skitväder: blåst och regn. Framförallt är ju blåst inte bra eftersom man inte hör hundskallen. Men, men. Vi bestämde oss för att släppa både Hampus och Skorpan. Min kompis Mikael tog Skorpan och jag Hampus och så gick vi in från två olika håll och Hampus fick direkt slag när jag släppte honom men vad det nu var så var det på väg ur såten så jag kopplade upp honom igen. Gick lite längre in och släppte honom men vi hade inga mer rådjur just i den planteringen. Efter en stund gick Hampus vidare på några gamla slag men fick inte rätsida på detta och då hörde vi Mikael på radion: ”Nu har Skorpan fått något i näsan! Vet inte vad det är men nu rusar hon förbi mig igen, vi får se!” Det dröjde inte lång tid förrän Mikael ropade igen och nu att ”Skorpan har fullt drev så se upp!” Tyvärr sprang Hampus i riktning mot henne och jag misstänkte att det skulle störa Skorpans drev, men se där fick jag fel. Hon drev på för fullt och Mikael hörde hennes skall nästan hela tiden. Drevet gick även förbi Hoa men han såg inget. Jag hörde bara några enstaka skall och nu hade också Hampus ett drev på gång! Men efter cirka 35-40 minuter small det och det var länge sedan jag blev så glad när jag hörde ett skott, Mikael ropade att han skjutit en fin bock för Skorpan, hon var bara några minuter efter. Komplett jaktlycka! Det var nämligen första riktiga drevet som Skorpan presterat. Hon är ju 3,5 år och fram till nu har det inte gått nåt vidare. Hon har bara drivit 5-10 minuter som längst tidigare. Men idag!

Söket på henne är inte bra men nu var det ändå ett perfekt drev. Mikael berömde henne i massor och nu var både kaffetåren och elden superskön! Regnet och blåsten hade tilltagit och vi bröt för dagen. Men gissa om Skorpan och hennes husse var lyckliga efter den jakten!
God jakt!

Jakten före stormen

Stötjakt på rådjur i Skrålabäcksravinen i lördags.

Vi samlades kl. 08.00 för lite trevlig jakt och många var vi, mellan 15-20 personer slöt upp. Det blev nästan lite väl många. Kristians labrador var med. Vår unge jaktledare Simon fördelade ut passen som ligger längs med en bäckravin och vi postade ut på båda sidor om ravinen. Redan på väg ut till passen stack det ut 4 rådjur ur såten. Simon och jag fick flera rapporter på radion om observerade rådjur innan vi nått längst bort till våra pass. Det dröjde en stund och så small första skottet, ett smaldjur kom förbi en av våra passkyttar. Näst i tur var Simon som stod alldeles i jämte mig. Han sköt ett kid och efter en stund kom geten upp till mig men den friade vi.

Vi fick ytterligare ett djur innan jakten blåstes av. Allt som allt var dets en spännande och snabb jakt och det hade redan börjat blåsa upp så det var skönt att ta en macka och en kopp kaffe. Därefter synade vi viltet och gratulerade skyttarna.

Senare stack nästan hela gänget vidare till våra marker nere vid Öresjön, där vi premiärjagade i oktober. Det är andra gången för säsongen vi jagar där och det är lite ovisst hur det är med rådjurstillgången. Vi har ju märkt en markant nergång i år på de flesta håll, troligtvis har de två mycket kalla vintrarna tagit hårt på rådjuren.

Vi släppte 3 hundar samtidigt och gick in från olika håll i marken. Det dröjde inte mer än 5 minuter förrän Simon rapporterade att hans beagle hade fått upp rådjur. Strax därefter fick Hasses drever upp ett djur, och då blev det ljuv musik i skogen. Jag kämpade på med Hampus i min del av såten och han gick antagligen på några gamla spår för det blev inget upptag. När Hampus sökte ställde jag mig på en liten höjd för att hålla koll på omgivningen och strax efter for en stor räv förbi mig! Och lika fort som han runnit fram ur skogen, lika fort försvann han igen.

Nu small det och Magnus (min namne) sköt ett smaldjur för Simons beagle, för övrigt första rådjuret för hans unghund. Gissa om han blev glad! Hasses drever hade också ett fint drev och efter cirka 15 min fick Urban ett kid på sitt pass och det blev andra djuret som föll på denna fina mark.

Hampus fick upp efter mycket om och men och det visade sig snart vara en stor get som vi fredade. Den visade sig för flera passkyttar och samtidigt som Hampus drev på, small det igen hos Magnus. Denna gången var det en stor räv som dök upp i hans pass men det var troligtvis inte den räv jag såg tidigare.

Strax efter fick Kristians labrador upp ett spår vid västra sidan av såten och efter en liten stund dök det upp en liten råbock bakom Magnus rygg vilket betydde att några sekunder senare föll hans tredje vilt denna dag. Vilket pass! Två rådjur och en räv i samma pass.

Jag kopplade upp Hampus med hjälp av en av passkyttarna och efter att vi kopplat de andra hundarna kunde vi summera en mycket bra och spännande jakt. Både på förmiddagen i Skrålabäcken och vid Öresjön. En lyckad jaktdag både vad gäller fällda djur och observationer!

Jaktlycka!

Jaktgudinnan Diana var nådig mot mig i Allhelgonahelgen. Vi gick ut i lördags morse för att jaga älg, ett litet men starkt gäng. Jonas hade med sin fina unghund, en Laika som vi skulle släppa i dag. Vi var bara tre passkyttar och bestämde oss för att placera oss runt en mosse med en lång smal sjö på ena sidan. Lars och jag gick ut tillsammans och jag skulle sitta i ett jakttorn i mossen. Vi skildes åt och jag smög ut till tornet och spanade av mossen innan jag klättrade upp på stegen, men jag såg inget.

När jag kom upp fastnade blicken direkt på en älg som stod ca. 120 meter i från mig och nu gällde snabba beslut: Är det ett skjutbart djur? Vi har ju en vuxen älg att skjuta och det här var en ensam kviga. Några kalvar såg jag inte till, så det var grönt. Visserligen skulle jag gärna ha hört Jonas Laika skälla på älg, men markerna är små och älgen kan vara ur marken på ett ögonblick, så jag bestämde mig för att skjuta. Det gick bra, den föll direkt i skottet och årets älgjakt var över. Grabbarna undrade vad som stod på, jag hade ju precis lämnat Lars?! Men alla var glada och nu började det spännande: hur får vi ut älgen som ligger mitt ute i mossen?

Vi fick låna en järnhäst som var suverän på mossen men som var mindre bra i skogen, speciellt i hjulspåren efter en traktor. Den drog snett och vi fick verkligen jobba hårt för att komma fram till en väg, men till slut nådde vi fram till Hans som kom med en traktor och lastade upp älgen för hemfärd.

Vi fick en välbehövlig öl och alla var trötta men glada. Det är verkligen goa gubbar jag jagar med och en stor del av nöjet är den goda sammanhållningen med jaktkompisarna. Inte minst alla skämt och upptåg som föds i gänget.

Vi hann även med lite rådjursjakt med Hampus och Skorpan. Tyvärr är skorpan inte på g! Hon känns rädd och osäker, söker inte ut och har inte varit sig lik på sistone. Vet inte riktigt hur jag skall gå vidare med henne nu. Hursomhelst, har vi en liten såte med en kulle och en granplantering hemmavid och den är otrolig vad gäller rådjur. Vi släppte Hampus och det tog inte lång stund förrän Jan ropade att han såg ett rådjur. Inte långt därefter började det skalla och det tog en stund innan Hampus redde ut vart djuret gått. Man hör väldigt tydligt när han får kontakt och då blir det ljuv musik och så även denna gång. Jag stod inte långt från Jan och rätt som det är kommer ett smaldjur ut och passerar mitt emellan mig och Jan. Jag ropar på radion till Mikael att det är på väg upp till honom, men hinner bara släppa sändarknappen så vänder det ner och kommer mot mig! Jag fick det på ca. 20 meter och allt gick bra. Hampus var inte långt efter och eftersom allt slutade gott hade vi en liten ceremoni. Jaktlycka!

God Jakt!

En del av oss blev kvar i Skottland

Dags att återvända till verkligheten. Det var inte utan vemod vi såg våra troféer och vapen lastas om på Köpenhamnsplanet.

Och så konstigt är det kanske inte att känna så efter alla sagolika upplevelser vi hade i Skottland Men, landet försvinner ju inte bara för att vi åker hem, och vem vet, en vacker dag, eller snarare regnig, är vi kanske där igen.

Nu får vi varsamt förvalta de minnen vi har därifrån och Hans, Lars och jag har redan beslutat ha en liten ceremoni när vi hänger upp våra troféer. Vi har också pratat om att gemensamt börja planera för nästa äventyr. Hursomhelst har vi själva lämnat en liten del av oss i Skottland och då menar jag inte bara känslomässigt. Under vår sista geocaching lämnade vi nämligen en ”coin” efter oss, hittad i Sverige!

God jakt!

En mycket lyckad sista jaktdag. Tack Skottland!

Sista jaktdagen i Skottland. Allt gott har ett slut, så även vår jaktresa. John var vår stalker även idag och vi åkte ut till havsbandet igen, ut bland alla tusentals får och upp i bergen. Vi fick säkert öppna 7-8 grindar innan vi kom upp i bergen, förbi fårfarmare och ett väder som bara blev bara värre och värre. Jag kan ärligt säga att i Sverige hade vi knappt gett oss ut på jakt i sådant väder, men skottar är tuffa! Regnet öste ner men John spanade av berget och såg flera hjortar. Till slut bestämde han sig för att vi skulle smyga upp genom en mycket tät och blöt skog. Vi kröp, till och med i en bäck, och kom till slut ut ur skogen när vi hörde en stor stag bröla. Magiskt! Men sista jakten på handjur var ju tyvärr igår så nu var det hindar som gällde. Efter en kort ansmygning dök John ner bakom ett berg och vi förstod att det var allvar! På med glasögon och torka av kikarsiktet. Regnet, blåsten och regnet hade till och med ökat vid det här laget. Stefan ålade fram till John och jag efter. Nu gällde det för oss att få syn på djuren. Först såg jag ingenting i regnet och men när Stefan sköt sitt första skott fick jag korn på den hind som John sagt att jag skulle sikta in mig på. Den gick ner direkt i första skottet!

Stefan och jag hade fått varsin hind och då betydde det dåliga vädret ingenting!

Vår käre stalker John drog ner båda hjortarna fortare än vi kunde gå ner. Vi erbjöd oss att dra en av dem men det blev det inte tal om. Väl nere vid bilen blev det dags för fotografering igen. Därefter tillbaka nerför berget, upp med alla grindar och genom fälten med hundratals får.

Och gissa vad vi fick se där om inte West Coast Express - tåget med det gamla ångloket som är med i Harry Potter-filmerna, som barnen åker med till Hogwarts. Vilken förmiddag!

Vilken resa det här har varit, jakten och inte minst alla dessa historier som John berättat i bilen. Allt har funkat perfekt, kläder och utrustning har motsvarat våra krav till fullo: underställ, jaktkläder, vapen ja allt har helt enkelt funkat perfekt! Tack Skottland för allt du gett oss, vi kommer snart tillbaka!

Vi avslutade eftermiddagen med lite geocaching (skattjakt med GPS) ute vid ruinen Tioram och även en vid Seven Men of Moidart, där det stod ett slag mellan skottar och Engelsmän. En sådan avslutning!

Vi vill inte åka hem och jag hoppas verkligen att vi har kunnat förmedla lite av varför och de intensiva upplevelser vi haft här.
God jakt!

Vi vill inte åka hem!

Suck, näst sista dagen och vilodag från jakten. I dag åt vi god frukost och sedan åkte vi till borgen Tioram som är klanen Mcdonald of Clanranalds borg ute vid havsbandet. Vägen dit var helt underbar med en bro som såg ut som tagen ur en film.




Tack vare lågvatten kunde vi gå ut och titta på borgen. Känslan var helt enorm, inte minst med tanke på den historiska bakgrunden som John gett oss om sina förfäder och alla klanfejder och kriget mot engelsmännen. Som bonus såg vi en säl och det var säker flera hundra fasaner runt borgen.

Sedan åkte vi till Fort William, ett större samhället som ligger ca en och en halvtimmas bilfärd från där vi bor. Där åt vi en härlig lunch på en seefoodrestaurang och njöt av livet. Vi gick runt i stan och spanade in whiskyutbudet, en jaktaffär och lite klädbutiker som sålde typiska skotska kläder: kiltar, ulltröjor och mycket annat som har med deras kultur och historia att göra.

Nu i eftermiddag har regnet öst ner och vi fick oss berättat att det regnat varje dag så länge hjortjakten hållit på, alltså 6 veckor! Helt otroligt! Undra på att det är blött i markerna.

Vi avslutade dagen med middag där våra danska jaktvänner visade oss bilder från jakter ute i värden. Stämningen var på topp! Sedan gick vi till Feriges pub. Fergie är vår jaktvärds pappa, känd i Skottland för sin folkmusik. Han har spelat i flera band och rest runt i hela världen och spelat. Snacka om att det var en genuin och speciell känsla att få sitta där i puben, tänka på hjortjakten, dricka en whisky och bara försvinna bort i tankarna.

Men nu är det sängen som hägrar och i morgon är det jakt igen på hindar och kalvar uppe dom skotska högländerna. Vi vill inte åka hem!

God jakt på er!

Hjortarna föll i dubbel bemärkelse!

I dag onsdag och andra jaktdagen, begav vi oss i väg från vårt lilla lodge tidigt på morgonen och hade en timmas bilfärd till marken vi skulle jaga på. Det var en sådan naturupplevelse när vi kom fram så jag önskar jag kunde lägga ut en videofilm, så ni kunde se vad vi såg!

Vi jagade på en sluttning till en början med utsikt mot Island of Mull. Och där uppe i bergen såg vi bl. a. en gammal farm som såg ut att vara flera hundra år gammal.

Vår stalker John fick syn på några djur långt bort, direkt när vi klev ur bilen. Han har en enorm blick för att se djur på långa avstånd! Stefan och jag började gå över fårhedarna mot en plats där vi såg flera djur. Vi kom upp över en bergskam och plötsligt kastade sig John ner. Vi gjorde likadant med ökande pulsar. Jag ålade mig upp en liten bit och på andra sidan en ravin såg jag en stor hjort i följe med flera hindar och mindre djur. Efter bara någon minut fick jag en skottchans, tog den och min hjort föll direkt i skottet. Vilken upplevelse!

Men det var inte nog med det, efter en halv minut visade sig en nästan lika fin hjort till och John frågade om jag ville skjuta den också. Några sekunder senare låg hjort nummer två! Den föll i första skottet och jag var jätteglad över att allt hade gått bra och att jag hade skjutit min första och andra hjort! John gratulerade mig med ”good shot” och vi gick sakta fram. Hållet var strax under 200 meter och när vi kom fram skrattade vår kära skotte bara: hjortarna hade ramlat ner i en superbrant ravin med en stor bäck längst ner! Men allt gick bra och dom vinschades upp med hjälp av en fyrhjuling och två "galna" skottar. Vi hade aldrig fått upp dem, kan jag säga!

Många goda skratt följde och som seden bjuder fick jag min första hjorts blod struket på kinden och blev därmed godtagen som skotsk hjortjägare. Många bilder togs och vi tog oss tillbaks till bilen och en god fika.

Vyerna är betagande och vi har en utsikt som nästan inte går att ta in, snacka om att vi är i The Highlands! John berättade mycket om historien och hur tufft dom har haft det och hur patriotiska dom är. I morgon torsdag skall vi för övrigt se hans anfäders borg Castle Tioram.

Efter en paus går vi vidare upp till den högsta punkten på berget för att kikarspana och se om vi kan se mer hjort. Och mycket riktigt, efter en stund säger John att han ser flera grupper. Med blotta ögat ser jag inget och är helt imponerad av hur fort han upptäcker dom! Nu börjar en tuff vandring och vi smyger helt otroligt försiktigt i mossa och blött elände. John väljer ut en hjort som han tyckte Stefan skall skjuta, men tyvärr försvinner den och vi riktar in oss på en lite mindre. Och efter ungefär en timmes ansmygning får Stefan efter en mycket spännande jakt, fälla sin andra hjort.

Nu har vi skjutit våra två hjortar, Stefan och jag och även Hans som fick sina två, första jaktdagen. Vi var spända på hur det gått för Lars. Det visade sig att dom hade gjort en otroligt tuff vandring, gått flera mil och var helt slut. Men Lars var lycklig för han hade fått sin andra hjort efter en tuff ansmygning i bergen!

Gissa om vi var lyckliga, hungriga och trötta när vi kom hem. Då smakade hjortköttet vi bjöds på sagolikt och vi fick även pröva deras nationalrätt haggis. Gott? Nja!

Gissa vad vi drack efter maten! Självklart blev det ”livets vatten” som skottarna kallar whisky. Den natten snarkades det friskt i rummen.

God jakt!

Regn, spänning och långa håll!

Då var vi iväg, och är redan fulla av intryck efter bara en dag, eller rättare sagt två med resdagen. Gårdagen börjande tidigt med flyg till Köpenhamn och sedan till Glasgow och redan där började vårt skotska äventyr: 4 jägare med utrustning i en Passat! Det gick så där. Den rymde hälften av väskorna så vi fick byta till en större bil.

Vi förstod redan efter 5 minuter att det skulle bli en blöt dag. Det regnade mer än regn! Sedan bar det i väg mot Mingarry på de krokigaste och smalaste vägar man kan tänka sig. Vi var framme kl. 9 och möttes av trevliga skottar som genast bjöd på ”a pint of lager and a single malt”, kan det bli mer skotskt?

Tisdag och dags för första jaktdagen. Efter en sedvanlig Brittisk frukost provsköt vi våra gevär så att dom gick rätt efter flygresan. Sedan åkte vi i väg till Johns mark på lika små vägar som vi kom dit på, med otroliga vyer framför oss, se bilden på Atlanten!

Vi körde längs kusten in mot Fort William för att komma in på jaktmarken. Vi förstod först inget, min nye jaktkamrat Stefan och jag, hur vi skulle komma åt någon hjort här. Men efter en första ansmygning i blöta ljunghedar började vi fatta. Tyvärr upptäckte den första hjorten oss och vi fick gå ner till vägen igen. John var bekymrad över att brunsten började att klinga av, för vi såg otroligt få djur. Men vi vände tillbaks och fick se vår hjort igen, den som vi någon timma tidigare sett springa iväg.

Nu pratade vår båda unga stalkers ihop sig och så väntade vi ut världens regnskur. Sedan började vi smyga längs en bäck upp i bergen och skulle försöka kom in i lagom håll för att nå våran ”stag”, som det heter här i Skottland. Det blev en svettig och tuff ansmygning och vi såg hjorten flera gånger men det var för långt håll. Till slut nådde vi fram till en kant och ålade och kröp fram, hjortarna är otroligt känsliga och ser och hör allt. Det var otroligt spännande! John frågade om jag vill göra den sista ansmygningen med honom men efter ett snabbt beslut tog Stefan chansen, han hade bättre stöd på sitt gevär och var mer van att skjuta på långa håll. Det var ca. 260-270 meter till hjorten. Efter 10 minuters väntan som kändes som en timme fick Stefan korn på hjorten och allt gick bra! Stefan hade fällt sin första mycket fina hjort och jag hade legat strax bakom och följt allt. Kul för Stefan! Jag får hoppas på nästa dag och ser fram emot en fin jaktdag efter en god natts sömn.

Mina kompisar Lars och Hans hade också haft en bra jaktdag. Hans fick skjuta två hjortar och broder Lars en. Så nu jädrans får vi hoppas på jaktgudinnan och att det är min dag i morgon!

Avslutar med en bild på vår duktiga stalker (spårare) Chris och jaktvärden John Macdonald. God jakt på er!

Idag älg i morgon hjort!

I lördags var vi ute med Ginkalunda jaktlag igen. Den här gången jagade vi älg med vår vän Richard som hundförare. Rickard hade med sig en duktig 6-årig gråhundstik som vi släppte på morgonen. Det tog lite tid, men efter en och en halv timma fick hon upp ett vuxet ensamt djur och ljuv musik uppstod i skogen! Men som det ibland är med jakt hade vi inte turen på vår sida och djuret passerade oss - väldigt nära Jonas och mig.

Jonas såg benen på det men inte mer. Efter en halvtimma blev tiken trött och kom tillbaka till oss. Vi släppte henne igen och vi tror att hon fick upp samma djur igen, men ingen såg det nu heller. Hursomhelst passerade det mig på ungefär 50-100 meters avstånd den här gången, snacka om spännande! Men efter en stund drog det rakt i väg och hunden släppte, så vi återsamlades.

Många hade hört hunden och njutit av drevet, dessutom var vädret kanon så det blev ändå en fin dag. Nu är det bara att ta nya tag.

Och nu stundar även andra spännande saker, vi åker äntligen till Skottland för hjortjakt i morgon! Packningen är klar och både jaktiver och resfeber har satt in! Har pratat med vår jaktvärd i Skottland och vädret har varit kanon i veckan som varit. Dessvärre ser utsikterna för den kommande veckan ser allt annat än bra ut. Regn och snö sägs vara på väg in över högländerna men vi hoppas att meteorologerna har fel. Det vore ju inte första gången ;-)

Hursomhelst, jag hör snart av mig igen med vidare rapporter från de Skotska högländerna. God jakt!

*Kommev älgen snavt?

Då var årets älgjakt igång nere hos oss i Kinna. Vårt lilla jaktlag träffades tidigt igår morse och förväntningarna och spänningen låg i luften. Vi har inga stora marker och endast en vuxen älg i tilldelning så vi trodde nog att det skulle vara en lätt match. Inte minst eftersom vi har haft mycket älg här i höst. Men nu var de som bortblåsta. Vi satt på pass fram till 10 tiden och därefter återsamling med sedvanlig grill i jaktstugan. Och givetvis en hel del suckar över att ingen hade sett någon älg.

För mig är det lite speciellt eftersom jag även är med i ett jaktlag i Västerdalarna, närmare bestämt i Malung. Rotsjölaget som jag tillhör där sedan åtta år där, jagar på över 6000 hektar. I år tvingas jag tyvärr hoppa över det p.g.a. jaktresan till Skottland nästa vecka. Dessvärre har man ju vare sig pengar eller tid till allt. Men min kompis har hållit mig ajour via sms och Rotsjölaget har mot alla odds haft en bra dag och fällt 3 tjurar och en kviga. Samtidigt hade en passkytt varg alldeles inpå sig! Suck. Vad skall det bli av vår kära älgstam? De jagade älgkalv i september däruppe och fick då bara en. Och idag såg man inte röken av en endaste!

Saknar gänget och hoppas kunna vara med dem nästa år. Om det nu blir någon älg över, efter att vargen har tagit sitt! Just i detta område mellan Värmland och Dalarna är vargstammen som tätast i vårt land. Åter till vårt lilla lag i Kinna. Vi tog som sagt paus mitt på dagen och gick ut igen på eftermiddagen. Regnet stod som spön i backen. Vi besatte våra pass men tyvärr kammade vi noll även på eftermiddagen. Så nu ser vi fram emot att vår kompis Richard kommer med en älghund på lördag och då tycker jag jakten startar på allvar! Vi hoppas på bättre lycka då och får kanske t.o.m. uppleva ett spännande ståndskall eller drev på älg. Det är superspännande om man får vara med om det på nära håll.

* Citatet sägs härröra från Gustav V som när han satt bredvid en gran i Storkyrkan trodde att han var på älgjakt.

På återhörande och god jakt!

Premiärjakt med blandat resultat

Då har vi haft jaktpremiär för rådjursjakten i helgen, först på lördag i mitt jaktlag i Ginkalunda. Vi träffades klockan sju för den sedvanliga kaffekoppen. Alla var lite hissiga och spända inför årets rådjursjakt och några av oss hade inte träffats på länge. Diskussionen gick hög om hur rådjurstillgången är och vi har nog konstaterat att vi har rätt ont om djur. Vi berörde också den stundande älgjakten nästa måndag. Vi har sett mycket älgspår och även lite älg i markerna, så det verkar nästan vara mer älg än rådjur!?

Vi släppte min Skorpan, en petit basset griffon vendeen och Peders tax. Det är Peders tax på bilden här i jägarmundering och pejl. Min egen tax Hampus var på jakt med sin gamle husse Danne, på andra marker. Jag fick Hampus av Danne för 3 år sedan och Hampus jagar gärna med sin gamle husse också. Han hade för övrigt haft ett fint drev på 1 1/2 timme men sedan blev han trött. Konditionen nu i början av säsongen är ju inte den bästa.

Premiären blev väl sådär jaktmässigt, Peders tax fick upp en hare och kopplades. Och min "kära" Skorpan hade till en början svårt att hitta några djur, men fick till sist något i näsan. Precis som förra året är dessvärre söket undermåligt och hon körde med ett klingande skall bara några hundra meter innan hon gav upp. Det verkar som hennes självförtroende inte är på topp, i år heller. Hon hittar djur men kör dom i några minuter för att sedan rusa tillbaks till husse. Suck, det är tufft. Försöker stärka henne och väntar alltid kvar vid upptagsplatsen. Mina vänner tröstar mig med att bassets som Skorpan är sena i utvecklingen och att det ”kommer snart”, men jag börjar misströsta. Men men, vi får hålla i denna säsongen och se vad det månde bliva av henne.

Efter några timmar hamnade vi vid vår jaktstuga, grillade korv, drack kaffe och njöt av livet. Det var ju milt som på en sommardag, det kan också göra att det är lite mer svårjagat än vanligt.

Sedan släppte Peder sin andra, lite äldre tax som fick fick upp en bock efter en stund. Tyvärr såg bocken jägarna så den drog rakt ut ur såten som en spårvagn. Efter tjugo minuter släppte taxen drevet och kom tillbaka.

På söndag var vi hemmavid och jagade vid Ekelund, en liten mark med mycket djur, både rådjur och numera även älg. Små såtar, snabba ryck och en social jakt med mycket pauser och kaffe. Hampus släpptes och samtidigt släppte vi Hasses drever i en annan såte. Efter bara fem minuter fick Hampus vittring och började skalla: det gick först ner mot vägen där två passskyttar stod. Men Hampus vände rätt snart, fick bättre koll och strax därefter var drevet i gång. Det gick fint och jag tror alla passskyttar hörde honom. Efter en stund gick drevet mot mig men jag hade flyttat mig en 70-80 m så djuret gick precis där jag hade stått först! Typiskt! Men efter ytterligare en 5 minuter sköt en annan Magnus en liten fjolårsbock för Hampus. Kul för både hund och jägare och allt gick bra!

Första premiärrådjuret var nerlagt och nu stundade det lite fika och nya planer smiddes. Denna gång släppte vi Hasses drever igen. (Som för övrigt följt med Hampus drev utan att hinna upp innan Magnus fällde djuret.) Nu släppte även Hasse och Mikael sin Zinko, en gammal basset artisien norman-hanne. Drevern fick upp men tyvärr hörde jag aldrig drevet, det buktade fint utom hörhåll för mig. Men jag hade en annan trevlig skogsupplevelse: jag satt i säkert 20 minuter och såg 4 älgar: ko med dubbelkalv och en fyrtaggars tjur, på 70-80 meters håll! Det var härligt att följa dem så nära men det var drygt en vecka fel, annars hade jag varit mitt i hetluften!

Nåväl, efter cirka en halvtimma fick Jan skjuta ett litet smaldjur för drevern och det var då 100 meter i från den plats där Magnus hade lyckan att fälla sitt rådjur för taxen! Detta avslutade en härlig och spännande premiärjakt vid Ekelund och nu ser fram emot nya spännande jakter tillsammans.

PS. Här är ett Jägar öl från Estland, som jag provade på fredags kvällen innan premiären. En mustig mörk öl som avnjöts i jägarstopet!

Hemma bra men Skottland bäst?

Just nu ser jag fram mot två mycket spännande jakthändelser: den stundande rådjursjakten härhemma och en jaktresa till Skottland. Jag har aldrig varit i Skottland och att jaga kronhjort där kommer utan tvekan att bli en fantastisk upplevelse. (Men att jaga rådjur härhemma med en bra hund en färgsprakande höstdag är inte fy skam, det heller!)

Har övningsskjutit en del inför säsongen och kan tacksamt konstatera att såväl ögon som kikare och bössa fungerar som de ska. Vilket också betyder att jag inte har något att skylla på om inte träffarna sitter där de ska ;-) Skämt åsido, det känns bra, inte minst med tanke på de långa hållen, dimman och regnet i de skotska högländerna. Håll på 200 meter är inte ovanliga där och såna håll blir det ju sällan frågan om härhemma.

Kallt kan det också bli har jag förstått, så jag kommer att packa ned minst två underställ för säkerhets skull. Har blivit räddad av ett torrt Richmondunderställ mer än en gång under svettiga jakter, så de rekommenderas varmt.

Känn dig hjärtligt välkommen att återkomma till min blogg! Ska försöka dela med mig av både lyckade och mindre lyckade jaktupplevelser från såväl rådjurs- som hjortjakten med någorlunda jämna mellanrum. Till dess: God jakt!

Hej jag heter Magnus.

Jag heter Magnus Folgart och är ansvarig för specialproduktionen – också kallad Custom shop – här på Sandryds. Utanför jobbet är jakt mitt stora intresse och har så varit sedan tonåren. Jag uppskattar de flesta jaktformer men tycker nog allra bäst om att jaga rådjur och älg. I den här bloggen kommer jag i första hand att prata om just jakt men ibland även om sådant som rör mitt jobb.