Jaktlycka!

Jaktgudinnan Diana var nådig mot mig i Allhelgonahelgen. Vi gick ut i lördags morse för att jaga älg, ett litet men starkt gäng. Jonas hade med sin fina unghund, en Laika som vi skulle släppa i dag. Vi var bara tre passkyttar och bestämde oss för att placera oss runt en mosse med en lång smal sjö på ena sidan. Lars och jag gick ut tillsammans och jag skulle sitta i ett jakttorn i mossen. Vi skildes åt och jag smög ut till tornet och spanade av mossen innan jag klättrade upp på stegen, men jag såg inget.

När jag kom upp fastnade blicken direkt på en älg som stod ca. 120 meter i från mig och nu gällde snabba beslut: Är det ett skjutbart djur? Vi har ju en vuxen älg att skjuta och det här var en ensam kviga. Några kalvar såg jag inte till, så det var grönt. Visserligen skulle jag gärna ha hört Jonas Laika skälla på älg, men markerna är små och älgen kan vara ur marken på ett ögonblick, så jag bestämde mig för att skjuta. Det gick bra, den föll direkt i skottet och årets älgjakt var över. Grabbarna undrade vad som stod på, jag hade ju precis lämnat Lars?! Men alla var glada och nu började det spännande: hur får vi ut älgen som ligger mitt ute i mossen?

Vi fick låna en järnhäst som var suverän på mossen men som var mindre bra i skogen, speciellt i hjulspåren efter en traktor. Den drog snett och vi fick verkligen jobba hårt för att komma fram till en väg, men till slut nådde vi fram till Hans som kom med en traktor och lastade upp älgen för hemfärd.

Vi fick en välbehövlig öl och alla var trötta men glada. Det är verkligen goa gubbar jag jagar med och en stor del av nöjet är den goda sammanhållningen med jaktkompisarna. Inte minst alla skämt och upptåg som föds i gänget.

Vi hann även med lite rådjursjakt med Hampus och Skorpan. Tyvärr är skorpan inte på g! Hon känns rädd och osäker, söker inte ut och har inte varit sig lik på sistone. Vet inte riktigt hur jag skall gå vidare med henne nu. Hursomhelst, har vi en liten såte med en kulle och en granplantering hemmavid och den är otrolig vad gäller rådjur. Vi släppte Hampus och det tog inte lång stund förrän Jan ropade att han såg ett rådjur. Inte långt därefter började det skalla och det tog en stund innan Hampus redde ut vart djuret gått. Man hör väldigt tydligt när han får kontakt och då blir det ljuv musik och så även denna gång. Jag stod inte långt från Jan och rätt som det är kommer ett smaldjur ut och passerar mitt emellan mig och Jan. Jag ropar på radion till Mikael att det är på väg upp till honom, men hinner bara släppa sändarknappen så vänder det ner och kommer mot mig! Jag fick det på ca. 20 meter och allt gick bra. Hampus var inte långt efter och eftersom allt slutade gott hade vi en liten ceremoni. Jaktlycka!

God Jakt!