Ett gott jaktslut 2011

Var ute i fredags med Gusten på hans fina jaktmarker i Gullberg i Örby. Vi hade kanonväder, lugnt och stilla och faktiskt solsken! Dagen innan hade vi haft storm och regn hela dagen, som de flesta dagarna denna jaktsäsong. Vi släppte Gustens otroligt duktiga dreverhanne. Gusten gick in i såten vid en tät granplantering och det tog nog inte mer än 5 min. så rapporterade han över radion att Ero hade något på fötter. Jag hörde upptaget och det var ljuv musik men det dröjde inte många minuter innan det försvann utom hörhåll. Jag hade fått passinstruktioner om att stå på en liten kulle jämte en död tall och jag försökte hitta ett bra ställe att stå på. Efter en ca. 15 min. hörde jag hundskall igen och inte långt därefter såg jag i en ledningsgata ett rådjur som gick rakt mot mitt pass och på ca. 10 meter fällde jag detta djur. Ero kom bara någon minut senare.

Allt gick bra och både Gusten och Ero blev glada över att jakten hade börjat så bra denna vackra jaktdag. Gusten släppte Ero igen och det blev som förra gången: efter ca. 10 min. fick vi veta att Ero hade tagit upp ett nytt djur och drev för fullt. Drevet gick förbi mig, högre upp i ledningsgatan, jag såg aldrig något men hörde återigen ljuv musik från Ero. Drevet buktade och ibland in på grannmarken. Vid ett tillfälle var det ca. 150 meter från mig och då såg jag Ero men tyvärr inte drevdjuret. Sedan gick det runt på ungefär samma ställe i någon timma och till slut gav Ero upp och vi återsågs för kaffe och fika. Därefter släppte vi min tax Hampus som fick upp nästan direkt. Djuret passerade mellan några skyttar men ingen såg det och det gick ur marken efter en dryg timma. När jag till slut hämtade upp en tröttkörd tax visade det sig att han valt att stanna på en grusväg, inte bra!

Under tiden som Hampus drev på andra marker släppte Gusten sin äldre blandrastik Daisy, i en ny såte. Och helt otroligt, efter några minuter fick även Daisy upp ett rådjur! Vid det laget hade jag gått upp och återigen ställt mig vid dagens första pass. Ungefär en kvart senare ser jag ett rådjur i skogskanten på ett stort hygge intill mig. Efter att ha försvunnit ur mitt synfällt under några spännande minuter, så kommer det längs en skogsplantering ca. 35 meter i från mig. Jag fäller det med två skott och ytterligare en lyckad jakt är avslutad! Daisy blev väl omhändertagen och en nöjd Gusten kom upp och gratulerade oss.

Perfekt väder, mycket fina och viltrika jaktmarker samt trevliga jägare, vad mer kan man önska denna näst sista dag 2011? Nu är det en månad kvar på jaktsäsongen och jag hoppas kunna lämna någon mer trevlig rapport från skogen, innan jaktåret är över.

God Jakt!

Folgart lycklig över en Skorpa!

En lyckad dag med unghunden Skorpan! Äntligen! Vi var ute i lördags i skitväder: blåst och regn. Framförallt är ju blåst inte bra eftersom man inte hör hundskallen. Men, men. Vi bestämde oss för att släppa både Hampus och Skorpan. Min kompis Mikael tog Skorpan och jag Hampus och så gick vi in från två olika håll och Hampus fick direkt slag när jag släppte honom men vad det nu var så var det på väg ur såten så jag kopplade upp honom igen. Gick lite längre in och släppte honom men vi hade inga mer rådjur just i den planteringen. Efter en stund gick Hampus vidare på några gamla slag men fick inte rätsida på detta och då hörde vi Mikael på radion: ”Nu har Skorpan fått något i näsan! Vet inte vad det är men nu rusar hon förbi mig igen, vi får se!” Det dröjde inte lång tid förrän Mikael ropade igen och nu att ”Skorpan har fullt drev så se upp!” Tyvärr sprang Hampus i riktning mot henne och jag misstänkte att det skulle störa Skorpans drev, men se där fick jag fel. Hon drev på för fullt och Mikael hörde hennes skall nästan hela tiden. Drevet gick även förbi Hoa men han såg inget. Jag hörde bara några enstaka skall och nu hade också Hampus ett drev på gång! Men efter cirka 35-40 minuter small det och det var länge sedan jag blev så glad när jag hörde ett skott, Mikael ropade att han skjutit en fin bock för Skorpan, hon var bara några minuter efter. Komplett jaktlycka! Det var nämligen första riktiga drevet som Skorpan presterat. Hon är ju 3,5 år och fram till nu har det inte gått nåt vidare. Hon har bara drivit 5-10 minuter som längst tidigare. Men idag!

Söket på henne är inte bra men nu var det ändå ett perfekt drev. Mikael berömde henne i massor och nu var både kaffetåren och elden superskön! Regnet och blåsten hade tilltagit och vi bröt för dagen. Men gissa om Skorpan och hennes husse var lyckliga efter den jakten!
God jakt!

Jakten före stormen

Stötjakt på rådjur i Skrålabäcksravinen i lördags.

Vi samlades kl. 08.00 för lite trevlig jakt och många var vi, mellan 15-20 personer slöt upp. Det blev nästan lite väl många. Kristians labrador var med. Vår unge jaktledare Simon fördelade ut passen som ligger längs med en bäckravin och vi postade ut på båda sidor om ravinen. Redan på väg ut till passen stack det ut 4 rådjur ur såten. Simon och jag fick flera rapporter på radion om observerade rådjur innan vi nått längst bort till våra pass. Det dröjde en stund och så small första skottet, ett smaldjur kom förbi en av våra passkyttar. Näst i tur var Simon som stod alldeles i jämte mig. Han sköt ett kid och efter en stund kom geten upp till mig men den friade vi.

Vi fick ytterligare ett djur innan jakten blåstes av. Allt som allt var dets en spännande och snabb jakt och det hade redan börjat blåsa upp så det var skönt att ta en macka och en kopp kaffe. Därefter synade vi viltet och gratulerade skyttarna.

Senare stack nästan hela gänget vidare till våra marker nere vid Öresjön, där vi premiärjagade i oktober. Det är andra gången för säsongen vi jagar där och det är lite ovisst hur det är med rådjurstillgången. Vi har ju märkt en markant nergång i år på de flesta håll, troligtvis har de två mycket kalla vintrarna tagit hårt på rådjuren.

Vi släppte 3 hundar samtidigt och gick in från olika håll i marken. Det dröjde inte mer än 5 minuter förrän Simon rapporterade att hans beagle hade fått upp rådjur. Strax därefter fick Hasses drever upp ett djur, och då blev det ljuv musik i skogen. Jag kämpade på med Hampus i min del av såten och han gick antagligen på några gamla spår för det blev inget upptag. När Hampus sökte ställde jag mig på en liten höjd för att hålla koll på omgivningen och strax efter for en stor räv förbi mig! Och lika fort som han runnit fram ur skogen, lika fort försvann han igen.

Nu small det och Magnus (min namne) sköt ett smaldjur för Simons beagle, för övrigt första rådjuret för hans unghund. Gissa om han blev glad! Hasses drever hade också ett fint drev och efter cirka 15 min fick Urban ett kid på sitt pass och det blev andra djuret som föll på denna fina mark.

Hampus fick upp efter mycket om och men och det visade sig snart vara en stor get som vi fredade. Den visade sig för flera passkyttar och samtidigt som Hampus drev på, small det igen hos Magnus. Denna gången var det en stor räv som dök upp i hans pass men det var troligtvis inte den räv jag såg tidigare.

Strax efter fick Kristians labrador upp ett spår vid västra sidan av såten och efter en liten stund dök det upp en liten råbock bakom Magnus rygg vilket betydde att några sekunder senare föll hans tredje vilt denna dag. Vilket pass! Två rådjur och en räv i samma pass.

Jag kopplade upp Hampus med hjälp av en av passkyttarna och efter att vi kopplat de andra hundarna kunde vi summera en mycket bra och spännande jakt. Både på förmiddagen i Skrålabäcken och vid Öresjön. En lyckad jaktdag både vad gäller fällda djur och observationer!

Jaktlycka!

Jaktgudinnan Diana var nådig mot mig i Allhelgonahelgen. Vi gick ut i lördags morse för att jaga älg, ett litet men starkt gäng. Jonas hade med sin fina unghund, en Laika som vi skulle släppa i dag. Vi var bara tre passkyttar och bestämde oss för att placera oss runt en mosse med en lång smal sjö på ena sidan. Lars och jag gick ut tillsammans och jag skulle sitta i ett jakttorn i mossen. Vi skildes åt och jag smög ut till tornet och spanade av mossen innan jag klättrade upp på stegen, men jag såg inget.

När jag kom upp fastnade blicken direkt på en älg som stod ca. 120 meter i från mig och nu gällde snabba beslut: Är det ett skjutbart djur? Vi har ju en vuxen älg att skjuta och det här var en ensam kviga. Några kalvar såg jag inte till, så det var grönt. Visserligen skulle jag gärna ha hört Jonas Laika skälla på älg, men markerna är små och älgen kan vara ur marken på ett ögonblick, så jag bestämde mig för att skjuta. Det gick bra, den föll direkt i skottet och årets älgjakt var över. Grabbarna undrade vad som stod på, jag hade ju precis lämnat Lars?! Men alla var glada och nu började det spännande: hur får vi ut älgen som ligger mitt ute i mossen?

Vi fick låna en järnhäst som var suverän på mossen men som var mindre bra i skogen, speciellt i hjulspåren efter en traktor. Den drog snett och vi fick verkligen jobba hårt för att komma fram till en väg, men till slut nådde vi fram till Hans som kom med en traktor och lastade upp älgen för hemfärd.

Vi fick en välbehövlig öl och alla var trötta men glada. Det är verkligen goa gubbar jag jagar med och en stor del av nöjet är den goda sammanhållningen med jaktkompisarna. Inte minst alla skämt och upptåg som föds i gänget.

Vi hann även med lite rådjursjakt med Hampus och Skorpan. Tyvärr är skorpan inte på g! Hon känns rädd och osäker, söker inte ut och har inte varit sig lik på sistone. Vet inte riktigt hur jag skall gå vidare med henne nu. Hursomhelst, har vi en liten såte med en kulle och en granplantering hemmavid och den är otrolig vad gäller rådjur. Vi släppte Hampus och det tog inte lång stund förrän Jan ropade att han såg ett rådjur. Inte långt därefter började det skalla och det tog en stund innan Hampus redde ut vart djuret gått. Man hör väldigt tydligt när han får kontakt och då blir det ljuv musik och så även denna gång. Jag stod inte långt från Jan och rätt som det är kommer ett smaldjur ut och passerar mitt emellan mig och Jan. Jag ropar på radion till Mikael att det är på väg upp till honom, men hinner bara släppa sändarknappen så vänder det ner och kommer mot mig! Jag fick det på ca. 20 meter och allt gick bra. Hampus var inte långt efter och eftersom allt slutade gott hade vi en liten ceremoni. Jaktlycka!

God Jakt!

En del av oss blev kvar i Skottland

Dags att återvända till verkligheten. Det var inte utan vemod vi såg våra troféer och vapen lastas om på Köpenhamnsplanet.

Och så konstigt är det kanske inte att känna så efter alla sagolika upplevelser vi hade i Skottland Men, landet försvinner ju inte bara för att vi åker hem, och vem vet, en vacker dag, eller snarare regnig, är vi kanske där igen.

Nu får vi varsamt förvalta de minnen vi har därifrån och Hans, Lars och jag har redan beslutat ha en liten ceremoni när vi hänger upp våra troféer. Vi har också pratat om att gemensamt börja planera för nästa äventyr. Hursomhelst har vi själva lämnat en liten del av oss i Skottland och då menar jag inte bara känslomässigt. Under vår sista geocaching lämnade vi nämligen en ”coin” efter oss, hittad i Sverige!

God jakt!

En mycket lyckad sista jaktdag. Tack Skottland!

Sista jaktdagen i Skottland. Allt gott har ett slut, så även vår jaktresa. John var vår stalker även idag och vi åkte ut till havsbandet igen, ut bland alla tusentals får och upp i bergen. Vi fick säkert öppna 7-8 grindar innan vi kom upp i bergen, förbi fårfarmare och ett väder som bara blev bara värre och värre. Jag kan ärligt säga att i Sverige hade vi knappt gett oss ut på jakt i sådant väder, men skottar är tuffa! Regnet öste ner men John spanade av berget och såg flera hjortar. Till slut bestämde han sig för att vi skulle smyga upp genom en mycket tät och blöt skog. Vi kröp, till och med i en bäck, och kom till slut ut ur skogen när vi hörde en stor stag bröla. Magiskt! Men sista jakten på handjur var ju tyvärr igår så nu var det hindar som gällde. Efter en kort ansmygning dök John ner bakom ett berg och vi förstod att det var allvar! På med glasögon och torka av kikarsiktet. Regnet, blåsten och regnet hade till och med ökat vid det här laget. Stefan ålade fram till John och jag efter. Nu gällde det för oss att få syn på djuren. Först såg jag ingenting i regnet och men när Stefan sköt sitt första skott fick jag korn på den hind som John sagt att jag skulle sikta in mig på. Den gick ner direkt i första skottet!

Stefan och jag hade fått varsin hind och då betydde det dåliga vädret ingenting!

Vår käre stalker John drog ner båda hjortarna fortare än vi kunde gå ner. Vi erbjöd oss att dra en av dem men det blev det inte tal om. Väl nere vid bilen blev det dags för fotografering igen. Därefter tillbaka nerför berget, upp med alla grindar och genom fälten med hundratals får.

Och gissa vad vi fick se där om inte West Coast Express - tåget med det gamla ångloket som är med i Harry Potter-filmerna, som barnen åker med till Hogwarts. Vilken förmiddag!

Vilken resa det här har varit, jakten och inte minst alla dessa historier som John berättat i bilen. Allt har funkat perfekt, kläder och utrustning har motsvarat våra krav till fullo: underställ, jaktkläder, vapen ja allt har helt enkelt funkat perfekt! Tack Skottland för allt du gett oss, vi kommer snart tillbaka!

Vi avslutade eftermiddagen med lite geocaching (skattjakt med GPS) ute vid ruinen Tioram och även en vid Seven Men of Moidart, där det stod ett slag mellan skottar och Engelsmän. En sådan avslutning!

Vi vill inte åka hem och jag hoppas verkligen att vi har kunnat förmedla lite av varför och de intensiva upplevelser vi haft här.
God jakt!

Vi vill inte åka hem!

Suck, näst sista dagen och vilodag från jakten. I dag åt vi god frukost och sedan åkte vi till borgen Tioram som är klanen Mcdonald of Clanranalds borg ute vid havsbandet. Vägen dit var helt underbar med en bro som såg ut som tagen ur en film.




Tack vare lågvatten kunde vi gå ut och titta på borgen. Känslan var helt enorm, inte minst med tanke på den historiska bakgrunden som John gett oss om sina förfäder och alla klanfejder och kriget mot engelsmännen. Som bonus såg vi en säl och det var säker flera hundra fasaner runt borgen.

Sedan åkte vi till Fort William, ett större samhället som ligger ca en och en halvtimmas bilfärd från där vi bor. Där åt vi en härlig lunch på en seefoodrestaurang och njöt av livet. Vi gick runt i stan och spanade in whiskyutbudet, en jaktaffär och lite klädbutiker som sålde typiska skotska kläder: kiltar, ulltröjor och mycket annat som har med deras kultur och historia att göra.

Nu i eftermiddag har regnet öst ner och vi fick oss berättat att det regnat varje dag så länge hjortjakten hållit på, alltså 6 veckor! Helt otroligt! Undra på att det är blött i markerna.

Vi avslutade dagen med middag där våra danska jaktvänner visade oss bilder från jakter ute i värden. Stämningen var på topp! Sedan gick vi till Feriges pub. Fergie är vår jaktvärds pappa, känd i Skottland för sin folkmusik. Han har spelat i flera band och rest runt i hela världen och spelat. Snacka om att det var en genuin och speciell känsla att få sitta där i puben, tänka på hjortjakten, dricka en whisky och bara försvinna bort i tankarna.

Men nu är det sängen som hägrar och i morgon är det jakt igen på hindar och kalvar uppe dom skotska högländerna. Vi vill inte åka hem!

God jakt på er!